För att komma igång redovisas ett projekt där Bengterik Cronström försöker fräscha till sin högsjösnipa på 30 fot byggd på Åland 1968.
Det börjar med renskrapning av förstäven som blivit lite eftersatt. Sedan ska rufftaken få ny beläggning med duk. Tidigare var det enbart målad playwood som inte riktigt stått emot sol, vind och vatten tillräckligt bra. Inte bara det, jag har som plan att fräscha upp hela båten ut- och invändigt. Jag ska försöka dokumentera det hela med text och bilder. Håll tillgodo!
Här har vi det renskrapade fördäcket som skall behandlas med oxalsyra för att i möjligaste mån bleka de svarta fäckarna. Dessa uppstår när vatten tränger in träet.
Efter att ha behandlat med oxalsyra två gånger och spolat rent med vatten samt slipat med excenterslip är det nu struket med lika delar rå linolja och balsamterpentin. Det skall göras tills träet är ordentligt mättat.
Jag fick inte bort alla svarta märken. Så går det när man inte åtgärdar skador i lacken tillräckligt fort.
Hyfsat nöjd med resultatet i alla fall.
Det här är andra försöket att laga en spricka på styrbords ruffsida.
Tyvärr hade jag ingen eklist som var guldgul utan fick nöja mig med en som var mera gråaktig (ek växt på svärföräldrarnas sommarstugetomt i Kvicksund). Hoppas att den ändå kommer att smälta in vartefter. Jag använde en liten batteridriven handöverfräs för att fräsa spåret. Det gick förvånandsvär bra.
Efter att skrapat rent, slipat och oljat in styrbords ruffsidor och sidodäck gick jag över på babords sida som inte behöver renskrapas utan bara mattas ner för att få ny lack. Samma behandling kommer friborden att få.
Jag tyckte att jag hade gjorde ett bra jobb tidigare på den sidan, men neeeej. När jag tittade närmare på nåtningen som spruckit på ett par ställen visade det sig att under en massa nåtmassa som någon tidigare ägare lagt dit finns murket trä bra långt ner. Man kan ana det om man tittar närmare på bilden ovan (titta på högen med borttagen nåtmassa). Jag får försöka ta bort så mycket murket trä jag kan och lägga dit nytt trä. Sen kan jag nåta om.
Som ni ser har jag tagit bort tre små ruffönster som var av acrylplast. Dom hade spruckit av någon anledning. Dom ska ersättas av polykarbonat plast som är starkare.
Om man någon gång kunde ha en bra plan för att lägga upp ett arbete vore det bra. Nu känns det som jag är både här och där och ingenstans.
Nu har jag börjat slipa på friborden för att få en bra yta för kommande lackning.
Efter några veckor har jag äntligen slipat alla fribord. Är glad att jag har varit flitig gäst på Friskis&Svettis under vintern och brottats med alla konstiga maskiner.
Det här är mina bästa hjälpmedel under slipningen. En gammal B&D (planslip sedan urminnes tider) med dammsugaranslutning! Den fungerar alldeles utmärkt för att slipa bordläggning m.m. Man behöver dock hörselskydd vid användning.
Det här är de slipdukar jag använt i tur och ordning på bordläggningen. Det är inte vanliga sandpapper men skall motsvara kornstorlek 120, 180 och 240. De här ”dukarna” är mycket slitstarkare än de gamla sandpappren man använde ”förr”.
Jag har en god förhoppning att det blir ett bra underlag för kommande lack. Ytan behöver göras ordentligt ren med dammsugning och tvättning med vatten och lite rödsprit samt ”kladduk” (Tacksam för alla råd jag fått av mina varvskompisar i klubben).
Det finns dock ett litet problem. Mitt båtskjul är inte damm-, pollen-, insekts-, fågel- och fröfritt så man får sno på med lackningen när man väl börjar. Jag vill ha god ventilering i skjulet och med det följer ovanstående problem.
På måndag (2024-06-17) åker jag till Stockholm (Råseglarhuset) och köper duk och kopparnubb till rufftaken.
Här har jag lackat 6 gånger med Epifanes klarlack på styrbords sida. Mellan lackningarna har jag slipat lätt med 240 slipduk. Räknar med att stryka minst två gångar till. Har förhoppning om att lagningen jag gjort kommer att smälta in alltmer efter att ha utsatts för sol- vind och vatten.
Jag alternerar mellan styrbord och babord. Här har jag slipat babords sida likadant som på styrbords fribord. Dammsugit och tvättat med vatten och lite rödsprit samt torkat med klibbduk. Innan andra strykningen slipade jag ytan med vattenslipduk 400 kornstolek. Resultatet blev riktigt bra. Det här är första gången jag haft en så fin yta på friborden. Man lär sig allt mer med åren. Jag är ingen ungdom längre så jag hoppas att få njuta av mödan framöver.
Efter att ha lackat färdigt för- och sidodäck samt ruffsidor på styrbords sida ska jag lacka friborden på samma sätt som på babords sida.
Här har jag börjat att lägga duk på rufftaken. Det var jobbigare än jag trodde. Duken är ganska stel vilket gör det svårt att få den slät i alla ledder. Man får göra om ett antal gånger för att bli nöjd. Dessutom är det eklister runtom taken som gör det extra svårt att såväl spika med kopparnubb eller använda häftpistol med rostfria klammer. Jag har använt bägge metoderna. Jag har strukit en gång med kokt linolja som rekommenderats av förhoppningsvis kunniga personer.
Så här blev det efter att ha försökt ge en relativt gammal träbåt den omsorg den förtjänar. Först behöver man täcka kanterna med lister som täcker dukens alla nubbar och häftklammer. Det var kanske det svåraste jobbet förutom att renskära duken som stack ut under listerna Jag har använt enbart linoljeprodukter på mina rufftak inköpta från Selder & Co. Först en grundfärg och sedan två strykningar med en halvmatt vit linoljefärg. Tips: Var noga med täckningen för färgen är lättflytande.
Så här ser det ut i styrhytten innan jag försöker frächa till den en aning. Jag har tidigare byggt in motor, drivlina och tankar för diesel, både till drivmedel och värmare. Vi får se hur det blir.
Bildkvaliten är väl inte den bästa och inte heller försöken att betsa luckorna till samma kulör. Det får jag träna på. Svårigheten är att luckorna har behandlats på olika sätt genom åren samt att det verkar vara olika mahognyplywood överallt i båten. Jag har ett litet hörn som behöver åtgärdas ser jag. En annan detalj var att försöka få loss kylskåpet för att snygga till bakom. Det gick jag bet på trots kontakt med Electrolux som en gång i tiden tillverkat det. Dom sa att det var för gammalt för att ha support på tingesten.
Jag har ett par riktigt fula sprickor längs styrbords insida som behöver åtgärdas. Här behöver jag såga till ett anhåll för fräsen eftersom sprickan böjer av i längdriktningen. Den andra sprickan längre fram är rak (konstigt nog) vilket underlättar.
I väntan på att grundningen invändigt skall torka har jag börjat ge mig på bordläggningen under vattenlinjen och den ser ut så här. Fullt med havstulpaner. Ni ser även en snutt av kylslingan till sötvattenkylningen av motorn, en tvåcylindrig dieselmotor från Damsgårds Motorfabrik i Bergen. Bara att sätta igång och skrapa slipa och grunda. Ett riktigt skitgöra eftersom man ligger under båten och får allt skit över sig.
Så här blev det efter skrapning, slipning och ”målning” med vad en del kallar roslagsmahogny. Det är en blandning av lika delar rå linolja, balsamterpentin och trätjära. De bildar en tunn vätska som är tänkt att krypa in i bordläggning, köl och andra trädetaljer under vattenlinjen. Jag har för avsikt att stryka blandningen två gånger trots att en del hamnar på mig.
Jag fick också infallet att putsa upp den reversibla propellern. Den var grön av ärg och aldrig tidigare putsad antar jag.
Jag passade också på att pressa ihop ”limpan” (hade torkat ihop lite grann) som propellern och dess axel är fäst vid. Det gjordes med hjälp av domkraft och åtdragning av 4 stycken kölbultar som går från kölen genom limpan och kölsvinet (man kan undra varför den heter så).
Nu när det börjar bli lite för kallt att hålla till i båtskjulet har jag också gett mig på att äntligen göra i ordning durkarna i kabyssen. Av någon outgrundlig anledning har jag förträngt att de behöver fräschas till. Alltså att få en snyggare ytfinisch än bara lack på plywood. Det innebär nåtade ekribbor som finns i alla de övrigat utrymmena.
Här en bild på den stora durken och några ribbor jag lyckats limma dit. Eken kommer från svärföräldrarnas sommarställe de hade i Kvicksund. Det har legat till sig i minst 20 år. Garaget jag byggde för 14 år sedan har blivit verkstad, överfullt med maskiner och allsköns grejer. Skulle behöva rensas. Det blir väl mina barn och barnbarn som får ta hand om detta är jag rädd.
Här nedan ser ni hur det blev när samtliga durkar har ”ekribbats”.
Nu börjar det arta sig.
