Pågående projekt

Bengterik Cronströms högsjösnipa

För att komma igång redovisas ett projekt där Bengterik Cronström försöker frächa till sin högsjösnipa på 30 fot byggd på Åland 1968.
Det börjar med renskrapning av förstäven som blivit lite eftersatt. Sedan ska rufftaken få ny beläggning med duk. Tidigare var det enbart målad playwood som inte riktigt stått emot sol, vind och vatten tillräckligt bra. Jag ska försöka dokumentera det hela med text och bilder. Håll tillgodo!

Här har vi det renskrapade fördäcket som skall behandlas med oxalsyra för att i möjligaste mån bleka de svarta fäckarna. Dessa uppstår när vatten tränger in träet.

Efter att ha behandlat med oxalsyra två gånger och spolat rent med vatten samt slipat med excenterslip är det nu struket med lika delar rå linolja och balsamterpentin. Det skall göras tills träet är ordentligt mättat.
Jag fick inte bort alla svarta märken. Så går det när man inte åtgärdar skador i lacken tillräckligt fort.
Hyfsat nöjd med resultatet i alla fall.

Det här är andra försöket att laga en spricka på styrbords ruffsida.
Tyvärr hade jag ingen eklist som var guldgul utan fick nöja mig med en som var mera gråaktig (ek växt på svärföräldrarnas sommarstugetomt i Kvicksund). Hoppas att den ändå kommer att smälta in vartefter. Jag använde en liten batteridriven handöverfräs för att fräsa spåret. Det gick förvånandsvär bra.

Efter att skrapat rent, slipat och oljat in styrbords ruffsidor och sidodäck gick jag över på babords sida som inte behöver renskrapas utan bara mattas ner för att få ny lack. Samma behandling kommer friborden att få.

Jag tyckte att jag hade gjorde ett bra jobb tidigare på den sidan, men neeeej. När jag tittade närmare på nåtningen som spruckit på ett par ställen visade det sig att under en massa nåtmassa som någon tidigare ägare lagt dit finns murket trä bra långt ner. Man kan ana det om man tittar närmare på bilden ovan (titta på högen med borttagen nåtmassa). Jag får försöka ta bort så mycket murket trä jag kan och lägga dit nytt trä. Sen kan jag nåta om.
Som ni ser har jag tagit bort tre små ruffönster som var av acrylplast. Dom hade spruckit av någon anledning. Dom ska ersättas av polykarbonat plast som är starkare.

Om man någon gång kunde ha en bra plan för att lägga upp ett arbete vore det bra. Nu känns det som jag är både här och där och ingenstans.
Nu har jag börjat slipa på friborden för att få en bra yta för kommande lackning.
Efter några veckor har jag äntligen slipat alla fribord. Är glad att jag har varit flitig gäst på Friskis&Svettis under vintern och brottats med alla konstiga maskiner.

Det här är mina bästa hjälpmedel under slipningen. En gammal B&D (planslip sedan urminnes tider) med dammsugaranslutning! Den fungerar alldeles utmärkt för att slipa bordläggning m.m. Man behöver dock hörselskydd vid användning.

Det här är de slipdukar jag använt i tur och ordning på bordläggningen. Det är inte vanliga sandpapper men skall motsvara kornstorlek 120, 180 och 240. De här ”dukarna” är mycket slitstarkare än de gamla sandpappren man använde ”förr”.
Jag har en god förhoppning att det blir ett bra underlag för kommande lack. Ytan behöver göras ordentligt ren med dammsugning och tvättning med vatten och lite rödsprit samt ”kladduk” (Tacksam för alla råd jag fått av mina varvskompisar i klubben).
Det finns dock ett litet problem. Mitt båtskjul är inte damm-, pollen-, insekts-, fågel- och fröfritt så man får sno på med lackningen när man väl börjar. Jag vill ha god ventilering i skjulet och med det följer ovanstående problem.

På måndag (2024-06-17) åker jag till Stockholm (Råseglarhuset) och köper duk och kopparnubb till rufftaken.

Här har jag lackat 6 gånger med Epifanes klarlack på styrbords sida. Mellan lackningarna har jag slipat lätt med 240 slipduk. Räknar med att stryka minst två gångar till. Har förhoppning om att lagningen jag gjort kommer att smälta in alltmer efter att ha utsatts för sol- vind och vatten.

Jag alternerar mellan styrbord och babord. Här har jag slipat babords sida likadant som på styrbords fribord. Dammsugit och tvättat med vatten och lite rödsprit samt torkat med klibbduk. Innan andra strykningen slipade jag ytan med vattenslipduk 400 kornstolek. Resultatet blev riktigt bra. Det här är första gången jag haft en så fin yta på friborden. Man lär sig allt mer med åren. Jag är ingen ungdom längre så jag hoppas att få njuta av mödan framöver.
Efter att ha lackat färdigt för- och sidodäck samt ruffsidor på styrbords sida ska jag lacka friborden på samma sätt som på babords sida.

Här har jag börjat att lägga duk på rufftaken. Det var jobbigare än jag trodde. Duken är ganska stel vilket gör det svårt att få den slät i alla ledder. Man får göra om ett antal gånger för att bli nöjd. Dessutom är det eklister runtom taken som gör det extra svårt att såväl spika med kopparnubb eller använda häftpistol med rostfria klammer. Jag har använt bägge metoderna. Jag strukit en gång med kokt linolja som rekommenderats av förhoppningsvis kunniga personer.